Reflektion... Eller nåt åt det hållet iaf... :)
När det blev aktuellt att söka till denna omgång av Utvecklingsgruppen, så tyckte jag det lät spännande, lite pirrigt sådär. Det tycker jag fortfarande att det är, spännande och pirrigt, lite nervöst. Jag är inte en sådan person som har lätt för att prata med nya människor, att öppna mig och prata om känslor, att ta kontakt. Därför känns det som att det är viktigt för mig att lyckas med detta.
På onsdagen var jag väldigt nervös, allting kändes så ovisst. Jag hade ju ingen aning om vad som väntade, vad som skulle hända, vem man skulle få dela rum med o.s.v. . Min nervositet släppte lite när jag kom till Coop Center, men ytterst lite. Jag insåg att många säkert skulle vara minst lika nervösa som jag. Men "snörbollsleken" lättade på mycket spänningar, inte bara hos mig skulle jag tro. Det var mycket intressant att få lyssna på vad som komma skall, även om vi inte fick veta allt på en gång.
Torsdagen innebar tidig morgon, alldeles för tidigt, eftersom jag hade väldigt svårt för att somna på onsdagskvällen. Dagen började ju med den timmen som innebar mycket tystnad, jag kände för min egen del att det var svårt att sätta ord på vad som hände under onsdagen. Det var mycket tankar som snurrade runt, jag kände mig nästan lite förvirrad. Det jag lärde mig under torsdagen då? Jag började fundera över hur viktig kommunikationen är på arbetsplatsen, att alla måste prata med varandra om hur de vill ha saker och ting. Kommunikation är A och O! Jag känner att det är något som jag ska försöka bli bättre på, det kan vi alla bli. Det oförberedda provet kom som en chock, kan jag säga, det stod helt still i huvudet. Jag gav upp räknandet ganska snabbt, så jag hoppas att jag får lära mig detta under kursen.
Sammanfattningsvis så var det två dagar fyllda av funderingar, tankar och känslor: Nervositet, trötthet (sömnbrist natten till torsdag), förvirring och förväntan. Vad ska hända, kommer jag lära mig något? Att jag kommer lära mig massor är jag övertygad om.
Sådär.... Ganska nöjd att jag kom ihåg att skriva detta.. Hoppas det duger! *håller tummar å tår*
Alltid bra o nyttigt att våga ta lite steg i livet, även om det kan verka pirrigt i början. Oftast ångrar man sig inte.Finns alltid något att lära och det gör man även om man inte tycker man fått in något.
