Nu är det över!

En stor sten har fallit och man känner sig rätt lättad måste jag säga.. Såå skönt så, ni anar inte...
Jag körde min redovisning som nummer sju i raden av drygt 30 personer. Lagom måste jag säga! Det kändes ok att stå där framme, fick fram det mesta av vad jag ville säga känns det som. Tog lite stöd av Wahlströmarnas låt Jag vill, jag törs, jag kan. Texten stämmer så väl in! Mats, en av handledarna, kom fram till mig i en av pauserna och talade om att jag stått där framme i sju minuter... VA?? Hela sju minuter, och jag som trodde jag knappt skulle klara tre... Har satt in en del på självkänslekontot idag.:)
Och det kan alla i gruppen göra, jag är så impad av alla. Vi har varit så himlans duktiga, allihopa.

Det är en dag kvar, men imorrn är det mest lyssna och lite reflektion. Lite lagom sådär.. Kommer nog kännas lite sorgligt när vi ska säga hej då imorrn eftermiddag. Men vi har skaffat oss ett stort kontaktnät som jag hoppas kommer ge mycket i framtiden.

Nu ska masken av och så är det dags att försöka sova lite kanske..

tjing tjing!



(bilden hittad på google)