Igår var jag lite less, eller ganska så mkt... Halsbandet borta.... Så mycket känslor, funderingar som jag inte vet var jag ska göra av.... Beklagade mig lite på jobbet, NÄR SKA TUREN KOMMA TILL MIG?? Gunilla fick ta smällen lite.... Senare under dagen kom hon till mig när hon skulle byta av mig i kassan och sa hon hade ordnat nåt... Vad kan det vara tänkte jag... Joo, hon hade diskat i grillrummet... En sån ganska obetydlig sak betydde mycket för mig... TACK!!

Jag vet att jag är dålig på att visa känslor, har svårt för att prata om det. För andra går det hur lätt som helst, jag vill också vara den som kan prata om allt. Jag försöker lära mig, men håller ändå mycket inom mig. Jag vet att jag kanske blir lite väl privat nu.. Men detta är min sinnesstämning just nu... Och nånstans måste jag få skriva av mig känner jag...


Tårar rinner... Men saknaden försvinner inte.....